jag tar det ännu mer från början.

I skolan var de trögt.
Min räddning var de praktiska, kreativa och konstnärliga ämnena. Jag fick uppmuntran hemifrån och av några få lärare som tyckte att det jag kunde också var något bra och viktigt. Att jag dög, trots att jag inte kunde
multiplikations tabellen och hade läs och skrivsvårigheter.

Efter avslutad grundskola så blev det yrkesinriktat dekoratörs gymnasium. Det "lindrigaste" (pluggmässigt) som fanns att tillgå på den tiden.
Där sänkte jag mina redan dåliga betyg ytterligare.

När de två åren på Midsommarkransens Dekoratörsutbildning äntligen var slut fick jag jobb som dekoratör på Indiska.
Under ett par år skyltade jag fönster, textade rea skyltar och målade inredning.

Nyss fyllda arton, stack jag ut och reste.

Jag reste runt i Europa och landade i Italien. Där blev jag kvar i två år. Arbetade i butik, skyltade lite fönster och fick också jobba med en konstnär ett halvår. Han målade vad man kan kalla Italiensk "hötorgskonst", massproducerade landskaps motiv, och han behövde ett par armar till för sin växande verksamhet.

Tillbaka i Sverige fick jag lägenhet i Kristineberg och jobb på dagis, något jag trivdes bra med... men ändå..  jag ville något annat.

Det blev en butik på St:Eriksgatan som fick namnet "Kamika" Vi var tre kompisar. Vi designade, färgade och måttsydde kläder, tillverkade smycken och presenter och hade en god men tyvärr ohållbar önskan om att hålla så låga priser så att alla kunde ha råd att handla hos oss.
Ja, jag hade fyra jobb samtidigt för att ha råd med den rörelsen.
Klockan 03.00 delade jag ut morgontidningen, fortsatte till Dagis och Kamika  för att avslutningsvis servera på Restaurang "Old Town" i Gamla stan.
Där utöver blev det ibland en helg på Pressbyrån.

Jag fick mitt första tecknings jobb på tidningen "Frida" eller var det "Starlet" ? hm.. hur som helst startade nu den ganska sega "karriären" som illustratör. Det blev mycket spring på förlag och redaktioner för att visa bilder som jag hoppades skulle kunna ge mig tecknar uppdrag. Ibland blev det napp och så sakteliga kunde jag släppa det ena jobbet efter det andra i takt med att tecknings uppdragen blev fler.

Kamika "dog" och jag träffade en kärlek.
Vi flyttade till Södermalm. Jag jobbade på "Tecknarateljen" på Svartensgatan vid Mosebacke och serverade lite på kvällarna.
 Det blev barn.

Stora staden kändes lite för stor.
Vi jobbade på Kollo på Barnens ö under sommaren och fick på det viset både lön och natur. Och vi kunde ha med barnen som nu var två. Nu var vi färdiga med Stockholm och sökte ett hus i trakterna kring Väddö.

Det blev Runhällen i Heby kommun.
Långt från kusten och havet. Långt från Stockholm, vänner och släkten. Men det blev bra! Här var skolan och lanthandeln inte nerlagd, det levde i alla gårdar och naturen ,,,Ja, den är ju lika storslagen var och hur den än är.

Många bra, arbetsamma, lärorika och värdefulla år med hus, familj, fyra barn och arbete har det varit.

Nu är barnen ganska stora.
Kärleken kommer kärleken går.
Arbetsplatsen är en liten röd stuga med vackra hagar omkring.
Huset är nu istället en lägenhet.
Och Stockholm, den vackra staden, finns tillräckligt nära för det jag behöver. Nja... ok, lite långt kanske....men det funkar.

Och fortfarande är det lika spännande med allt nytt som jag ännu inte provat!